Historiskt har Uddevalla kommun varit uppdelad i ett antal kommuner och i dessa har det funnits en utbildnings- och kunskapstradition som tagits tillvara på olika sätt.
1817 kom en tysk prästman, Fredrik Wilhelm Schubert till Uddevalla. Han berättar att kort efter att Uddevalla brann 1806 bildades ett läsesällskap vilket så småningom omvandlades till ett lånebibliotek. Även om Stadsbiblioteket bildades 1902 har det haft tidiga föregångare.
Det nuvarande biblioteket var på plats redan år 1958, men omfattade då endast den yta som nu är barn- och ungdomsavdelningen. Den utformningen, som biblioteket har nu, invigdes 1986.
Biblioteket är också en mötesplats. Ofta ser man äldre och ungdommar som i grupper umgås med varandra nära entrén eller också träffas människor spontant. Det senare inträffade då jag besöket biblioteket och träffade idrottspsykologen Malin Boltorp och värvade henne som fotomodell (se nedan). Hon är både fil mag i idrottspsykologi och fil kand i folkhälsovetenskap. Hon berättade då om sin kärlek till bibliotek och jag bad henne teckna ner sin historia. Här kommer den:
Allt började med att bokbussen rullade in på skolgården i Töftedal (Dals-Ed) där jag gick i 1:an, 7 år gammal. Jag hade knäckt koden för läsningen och det var som en dröm med alla dessa böcker tätt, tätt tillsammans i detta rullande bibliotek. Jag lånade många böcker varje gång och jag kan fortfarande komma ihåg känslan av lycka varje gång jag steg ur bussen med böckerna i famnen. Alla dessa historier och berättelser som har gjort att jag känner mig berest och allmänbildad, jag har varit i många länder, inte bokstavligen utan genom böckerna, jag har fått insyn i olika yrken och tagit del av otroligt mkt kunskap. I och med min start på bokbussen blev det så att jag har besökt många bibliotek på små orter och i stora städer. Jag har suttit på universitetsbibliotek och stadsbibliotek och känt mig som hemma. Det har varit skönt att få vila, det är ingen som förväntar sig att människor ska prata med varandra även om det ibland har hänt att kontakter har knutits tack vare intresset för böcker. En gång var det till och med en kvinna som trodde jag arbetade på biblioteket (i Uddevalla) och frågade mig om jag kunde ge henne tips på en bra deckare! Jag ska ärligt säga att jag tog chansen och hjälpte henne att hitta en bok som jag hoppas att hon blev nöjd med. Minnet gör att jag ler, för det är något fint att få ge någon det: ett tips på en bra bok. Ibland har jag funderat på hur många böcker jag läst under åren, det är ju så klart svårt att räkna men jag har aldrig haft ett uppehåll, utan stadigt läst två böcker i veckan sen 1989. Det blir några stycken! Det är väldigt sällan jag läser böcker som jag har köpt utan det är just ritualen att gå in på biblioteket, lämna tillbaka böcker, stanna till vid 7-dagars lånen och sen vidare till tillbakalämnade böcker och till slut utforska hyllorna efter författare jag tycker om. För att sedan registrera lånen och gå ut genom dörrarna med ett inre som är ljust och hoppfullt. Tänk vad fint det är: tillgången till att låna böcker och få möjlighet att förkovra sig utan att det måste kosta någonting. Det har vi gjort bra i Sverige!
Kan bibliotekens betydelse för mänskligheten uttryckas på ett bättre sätt?
Läs om mycket annat i SvenskPress.se
